Tidigare okänd bakterie vanligare än man trott

Ny forskning visar att den tidigare relativt okända bakterien Rickettsia som uppstår vid fästingbett är vanligare än man trott. Bakom forskningen står Anders Lindblom, smittskyddsläkare på Landstinget Dalarna och forskare vid CKF och Uppsala universitet.

Syftet med forskningen har varit att se hur utbrett infektioner med Rickettsia är i Sverige och hur vanligt det är med sjukdomssymtom. Bakterien Rickettsia överförs främst via fästingar, men även andra leddjur som löss, loppor och kvalster kan sprida den. De flesta får inga symptom, men några patienter i forskningsstudien har uppvisat lindrig hjärnhinneinflammation, hudutslag, feber och muskelvärk.

 - Det jag kommit fram till i min forskning är att det inte är ovanligt att bli smittad av Rickettsia om man blir fästingbiten i Sverige. Det är mellan 3 till 20 procent som får bakterien i samband med fästingbett, säger Anders Lindblom.

Utöver Rickettsia-bakterien tas ytterligare ett fynd upp i avhandlingen.

- Vi har även hittat en loppburen art av Rickettsia (Rickettsia felis) som kan drabba alla, alltså inte bara de som blir fästingbitna. Hur pass utbredd denna är i Sverige vet vi ännu inte. Den anses huvudsakligen överföras via kattloppor men kan sannolikt överföras även av andra loppor och kanske även av andra leddjur, säger Anders Lindblom.

Viktigt är att sjukvården har Rickettsia-bakterien i åtanke när man undersöker patienter som blivit fästingbitna, menar han.

- Sjukvården ska tänka på att ta prov för sjukdomen vid influensaliknande symtom och utslag efter fästingbett. Sjukdomssymtomen liknar de man kan få av andra fästingburna sjukdomar såsom borrelia, så provtagning behövs för att ställa rätt diagnos. Att den tidigare varit okänd i Sverige gör att diagnosen förmodligen förbisetts ofta.

Anders Lindblom disputerade vid Uppsala universitet den 26 oktober. Han är smittskyddsläkare på smittskyddsenheten på Landstinget Dalarna och är i sin forskartjänst knuten till CKF, Centrum för klinisk forskning Landstinget Dalarna och Institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet.

Här är hela avhandlingen: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:956560/FULLTEXT01.pdf